Långa Flickan

Oj, vilka intensiva dagar vi har i vår familj för tillfället! Båda barnen är inne i något slags gnäll-och utbrottsperiod.
Arvid har senaste dagarna visat sidor vi aldrig tidigare varit med om. Han har gått från att vara världens lugnaste och lättaste kille att ha att göra med, till att få utbrott i vilka han är fullkomligt hysterisk. Från ingenstans kan han kasta sig på golvet, skrika så han nästan tappar andan, kasta saker omkring sig, slå sig själv och andra som eventuellt kommer i hans närhet. Man känner sig som förälder helt maktlös eftersom ingenting kan få honom att lugna ned sig i sådana här lägen. Man får helt enkelt vänta ut honom och bara göra vad man kan för att förhindra att han skadar sig. Utbrotten kan vara i upp till en trekvart och efteråt är vi alla helt slut.
Och parallellt med dessa utbrott är det då Adams utbrott och hans extrema vilja.... Minsta lilla som går honom emot kan bli till en fullkomlig låsning för honom och även han blir helt rabiat.
Adam har dessutom varit otroligt svår att få i säng på kvällarna och han somnar många gånger inte förrän vid 21-21.30 tiden. Eftersom Arvid vaknar vid 6-tiden på morgonen försvinner mer eller mindre vår vuxentid på kvällarna. En naturlig följd av alla utbrott är även att vi är extremt trötta när barnen väl somnat på kvällen.
Vid något tillfälle idag var båda killarna helt galna och bara skrek i mun på varann. Jag kände mig bara så matt. Vilken utmaning det är att vara förälder ibland! Sedan jag själv blev mamma har jag en sådan oerhörd respekt för alla småbarnsföräldrar där ute. Jag är så imponerad av alla som kämpar med alla de utmaningar och svårigheter som kan uppkomma som förälder! Heja alla ni starka mammor och pappor där ute!
En bild jag tar med mig från dagen idag är när Arvid somnade helt utmattad när jag drog runt honom i skrindan. Det gav mig ett tillfälle att pusta ut och samla lite kraft. Håller mina tummar för att morgondagen blir lite lugnare och lättare! Kram på er!