Föris

Inskolningen av Adam på föris tar lite längre tid än vad personalen trodde från början. I måndags och tisdags gick det jättebra och han verkade trivas. Men i onsdags var det som att han förstod att han snart skulle bli lämnad ensam där och blev som ett plåster på Magnus. Hela dagen var han missnöjd och ville bara vara i Magnus famn. Även igår var det likadant. Idag lämnades han själv för första gången och han blev förtvivlat ledsen. Han låg och snyftade på golvet tills han somnade av utmattning. Stackars liten! Det värker förstås i hjärtat som förälder när man vet att ens barn är ledset. Men både vi och personalen på förskolan tror att detta trots allt kommer att gå bra. Han behöver bara lite mer tid än de andra barnen. Vi hoppas det går bättre nästa vecka! 

Så snart han är hemma igen är han på sitt vanliga solskenshumör. Här sitter han i morbrors trygga famn och läser. 

Lycka...

...är när jobbiga saker plötsligt vänder och blir bättre! 
Jag har nu avslutat penicillinkuren och är därmed frisk från infektionen i livmodern. Skönt! Jag märker framförallt skillnad i och med att jag inte längre behöver knapra smärtstillande och att det inte gör alls lika ont längre när jag går. 
Dessutom har mjölkproduktionen börjat minska vilket också gör att jag inte har lika ont. Det är som om kroppen plötsligt har förstått att den inte behöver producera mjölk så att det räcker till tjugo ungar, utan att det bara är en som äter! Underbart! 
Lycka är även att komma i mina vanliga jeans knappt två veckor efter förlossningen. Men det är en helt annan typ av lycka, lite mer av en ego-boost! ;) 

2 veckor!

Idag är det två veckor sedan lillskrutten kom till oss! 
Vi fick ett hembesök av BVC idag. Vid vägningen kunde konstateras att han har gått upp 400 gr på en vecka! Helt otroligt! Det är en ökning med 13 %! 
Med detta resultat kan man ju tycka att jag borde ha goda förutsättningar att ansluta mig till mjölkproducenterna på Arla! ;)