Adam kan cykla!

Tänk att vår lille Adam har blivit så stor så han har lärt sig att cykla! På väg ut till landet i fredags köpte vi en cykel till honom. Under de första försöken var han mest arg på cykeln men vi lät honom ändå hållas utan att vi höll i cykeln eller satte på stödhjul. Och i lördags morse satte han sig bara upp på cykeln och körde iväg och kunde dessutom bromsa!! Jag är så imponerad! Vi har ju faktiskt väntat medvetet med att köpa en cykel till honom tills vi var på plats i huset eftersom vi inte ville lära honom cykla i stan. Och så lärde han sig så fort! Han var helt enkelt redo! 

Så för mitt eget minnes skull antecknar jag att Adam lärde sig cykla 15 juli 2017. 

Jönköping

Vi har varit i Jönköping ett par dagar, jag och barnen och mina föräldrar. Vi har hälsat på min mormor och även träffat min morbror och moster och kusiner. Jag har inte varit i Jönköping på tre år, så Arvid var inte ens född förra gången och Adam var en liten bebis. Vi har haft det bra, det var roligt med ett litet miljöombyte. Killarna är så mysiga just nu, de är glada och harmoniska och bråkar inte så mycket med varandra längre. För varje dag som går blir de allt enklare att ta hand om och de leker allt bättre med varandra. Superhärligt! 



Sista dagen på Leendet

Igår gjorde barnen sin sista dag på förskolan Leendet. Denna förskola som har varit med i våra liv ända sedan Adam som 1,5 åring började på förskola. De har följt oss i både med- och motgång. Vi kommer verkligen att sakna alla gulliga pedagoger och kompisar! De har sett våra barn utvecklas och varit en trygghet både för oss vuxna och för barnen under hela den här tiden. 

De hade haft lite avslutning på respektive avdelning igår. På Adams avdelning innebar det att Adam fick välja lek under samlingen och alla kompisar ville sitta bredvid honom eftersom det var hans sista samling på Solen. Han fick också med sin pärm med utvalda teckningar och skapelser från tiden på både Solen och Månen. Så berättade han för alla kompisar att han skulle börja på Vargen och Arvid på Nyckelpigan efter sommarlovet. Barnen verkade båda två så nöjda med sin sista dag och både pedagoger och kompisar fick stora härliga kramar när vi skulle gå. Jag blev så rörd och fällde en tår, vi kommer att sakna dem alla! 

Adam ville inte vara med på bild när vi skulle gå hem, och så kan det ju vara!