Gulliga Adam, han säger så roliga saker emellanåt! Nu har han nyligen insett värdet av att ibland få lite egentid och att få vara ifred, eller "vara ifreda" som han själv uttrycker det! Båda våra killar har för det mesta väldigt kul tillsammans numera; de skrattar och busar tillsammans så man blir alldeles varm i hjärtat bara av att lyssna på dem. Men samtidigt är Arvid som ett litet plåster på Adam, han vill hela tiden vara där Adam är. När Adam inte är hemma ställer sig Arvid vid ytterdörren och skriker "Adaaaaa!"
Och ibland blir lillebror lite väl efterhängsen för Adams smak och då kan han gå in på deras rum eller på badrummet och meddelar tydligt "jag vill vara ifreda!" Inga konstigheter alls, jag förstår honom fullt ut!
