Frustrerad

Jag tycker lite synd om Arvid just nu. Han är så frustrerad och vill så mycket, som att gå tex. Han älskar att hänga med på det Adam hittar på men är inte tillräckligt snabb för det och vill dessutom ha en hand att hålla i när han ska gå. Och det är ju inte hela tiden som det finns en hand att hålla i. Båda våra barn har ju varit lite sena med att gå, nu är Arvid 14 månader och Adam gick när han var 15 månader, men jag hoppas för Arvids skull att han snart vågar släppa taget. 
Han kan få rena frustrationsutbrott, där han är så förbannad så han inte vet var han ska ta vägen. Han skriker, kastar saker omkring sig, slänger sig på golvet och det finns då inget vi kan göra för att lugna honom. När han väl har lugnat ned sig själv blir han så trött så han ligger och snyftar i ett hörn på golvet. Lilla gubben! Detta är verkligen en helt ny sida av Arvid som alltid annars är så glad och nöjd med tillvaron! Men vi ser det faktiskt som något positivt. Det innebär ju en utveckling, jag bara hoppas för allas vår skull att denna period snart är över.