Allt och inget på samma gång
Det är en väldigt konstig känsla att vara själv inne i stan och jobba när familjen är kvar ute på landet. När jag kommer hem är det helt tyst och tomt i lägenheten, och det är man ju inte direkt van vid. Det känns trist och tråkigt utan alla mina killar här.
Men på ett sätt är det faktiskt skönt. Egentid är jag inte direkt bortskämd med, precis som för alla småbarnsföräldrar. Att ha en kväll för sig själv är helt klart en ovan känsla. Om jag tränar på väg hem från jobbet, finns det fortfarande tid kvar av kvällen till att göra vad jag vill. Tanken som slår mig är såklart "vad sjutton gjorde jag med all tid innan barnen kom?!" Haha, någon som känner igen den tanken?
Men jag drabbas samtidigt av en något ambivalent, nästan lite stressad känsla. Eftersom egentid är så sällan förekommande så vill jag hinna utnyttja tiden så väl och passa på att göra allt jag annars inte kan eller inte hinner som att träffa vänner, träna i lugn och ro, gå på stan, äta middag ute etc etc. Men å andra sidan är det så fantastiskt skönt att faktiskt göra ingenting! Hur ofta kan man slänga upp fötterna på bordet och bara slappa en stund i soffan när man kommer hem från jobbet?
Ja, det är väldigt vilka stora lyxbekymmer jag har som ni hör! ;)
Efter jobbet idag träffade jag en kompis vilket var mysigt. När jag sedan kom hem lade jag mig en stund i soffan på balkongen och bara kopplade av. Riktigt skönt efter en intensiv arbetsdag!
Men när jag ligger här och kopplar av vet jag ju även att Magnus har det väldigt körigt och intensivt eftersom han är ensam med barnen, och jag kan inte undgå att få lite dåligt samvete. Här ligger jag och tar det lugnt och han kämpar och sliter... Rent intellektuellt vet jag att jag inte ska ha dåligt samvete. Jag är ju faktiskt inne i stan för att arbeta, och det är inte frivilligt. Och att pendla till landet varje dag hade varit alldeles för tidsödande och jag hade då ändå knappt hunnit träffa barnen. Men som bekant är inte alltid känsla och intellekt synkade. Men jag ska försöka vara lite rättvis mot mig själv och passa på att njuta lite av att bara vara....
