Finaste storebror!
När vi kom hem från förskolan idag satte sig Adam direkt och lekte med sina bilar, lugnt och stilla. Efter att jag hade matat Arvid var även han lugn i sin babysitter, så jag passade på att börja laga lite middag till oss.
Plötsligt började Arvid skrika förtvivlat. Eftersom jag var kladdig om händerna och mitt uppe i matlagningen, kunde jag inte ta upp honom utan testade med att stoppa in nappen, men den ville han inte ha. När han fortsatte skrika avbröt Adam sin lek med bilarna och kom fram till babysittern och började gunga den, men det hjälpte tyvärr inte. Då ställde sig Adam och tittade på Arvid och såg ut som om han funderade. Så tittade han på mig och sa "napp?". Jag berättade för Adam att jag hade testat nappen men att han inte ville ha den. Adam tittade återigen på Arvid och sedan på mig och föreslog "mat?". Jag förklarade för Adam att Arvid precis hade ätit och inte var hungrig.
Då gjorde Adam bland det finaste jag sett. Han sträckte fram sin snuttefilt till Arvid. Snuttefilten är Adams absolut käraste ägodel som han vill ha när han är ledsen, ska sova eller bara behöver lite extra trygghet, och så erbjuder han den till sin lillebror! Det är verkligen ett tecken på kärlek och omtanke! Tyvärr förstod Arvid inte riktigt vidden av denna kärleksfulla handling och fortsatte skrika.
Adam tittade återigen på Arvid och funderade en stund. Sedan vände han sig till mig och sa "omma upp mamma". Då hade jag hunnit tvätta av mig händerna och tog upp Arvid. Och mycket riktigt när han fick komma upp till sin mamma, som Adam föreslog, blev han nöjd igen. Då gick Adam tillbaka till sina bilar och fortsatte att leka, precis som om ingenting hade hänt. Bakom sig lämnade han sin mamma med tårfyllda ögon och ett hjärta sprängfyllt av värme och kärlek.
Min älskade lilla Adam! När blev han så förståndig och mogen? Han är den absolut finaste storebror man kan tänka sig! Han blir tjugo månader om några dagar, men han kan redan känna av vad hans lillebror behöver och beter sig så otroligt omtänksamt! Någonting rätt måste vi ändå ha gjort med vår lille kille! Den här upplevelsen kan jag som mamma leva länge på!!
Den här bilden har ni redan sett här på bloggen, men jag tycker så mycket om den så jag visar den igen.